Välkommen!

Igår skrittade vi ut tillsammans med Jenny och Disa. Båda damerna skötte sig bra och Disa fick sig lite bilterapi med Kiri som stöd närmast bilarna. Idag var det lite mera äventyr när jag och Kiri var ute ensamma. Red låtavägen och hon skötte sig bra faktiskt, försökte stanna nån gång, men annars travade hon på, kändes lite busig i kroppen men hon höll sig på mattan. När vi kommit förbi gården så såg vi en häst med vagn ute på bilvägen, lite läskigt tyckte Kiri. Vi har sett den på håll förut en gång och även då reagerade hon. Problemet denna gång var att den svängde in på låtavägen, alltså skulle vi vara tvungna att mötas! Eftersom jag känner min häst såväl så gick jag ut på en gräsvall en bit från vägen så vi slapp vara så nära. Och mycket riktigt, Kiri blev rädd och kastade sig lite hit och dit när hon körde förbi. Hon var som en spänd fjäder i hela kroppen men det gick ändå hyfsat bra. När vi sedan skulle fortsätta så skulle hon inte gå, så jag gick på henne lite med sporrarna och då reste hon sig! Det är andra gången hon gör det med mig på och nu var det ganska högt, men jag var snabb nog att ta tag i en tygel och hon kom på fötter rätt så snart igen. Men vilka dumheter! Sen gick hon iallafall, så det var väl bara protest, men det är inget jag vill att hon ska börja med. Då får hon hellre stå still eller backa ner i ett dike. Vi skrittade ut på asfalten sen men efter ett tag kom hästen med vagnen tillbaka och efter oss på bilvägen. Så jag travade lite och vek av ned på en skogsväg så vi skulle slippa vara så nära den. Kiri var lite spänd men det gick bra när den passerade och sedan vände vi hemåt. Provade lite extra lydnad och vände en gång till bortåt på låtavägen för att få en extra intervall och efter en liten protest så gick det bra. Skönt att jag börjar komma åt damen och att hon börjar ge sig. Men inge mer på bakbenen tack!