Snällaste treåringen???

Jag börjar ju kunna det här med att skritta vid det här laget (efter ett år med senskadad häst...). Vi var ute idag med Karin och Sam och skrittade. Har ju inte suttit på Legolas på cirka en vecka och han har inte gjort annat än små minipromenader. Men det gick att sitta upp utan problem och han var hur snäll som helst trots att det blåste ganska mycket och farbror Sam skrämdes ibland med att hoppa till för saker. Han var lite spänd emellanåt när det dök upp läskiga saker men han gick fram överallt och var alert men inte tokig. Skönt med hästar som har bra psyke!! Dessutom tror jag de blir lite härdade när man står utan ridhus och tvingas rida i ur och skur. Lite blåst eller regn är ingenting som bekommer dem då. Men jag längtar efter att få rida på riktigt och ut och galoppera och stärka honom!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0