Välkommen!

Det är lite galet hur fort tiden går ibland. Snart är det nytt år vilket betyder nya utmaningar. Både på hästfronten och på skolfronten. Jag ska göra min sista termin på universitetet (hur flög fem år förbi?!) vilket betyder examensarbete. Ska bli kul och utmanande men såklart kommer det vara jobbigt också.

Insåg idag att jag knappt har trimmat med Zauron sen sista tävlingen. Först hade han 2,5 veckor vila och sen kom snön så jag har ridit lite ute och så men inget trim på bana. Iofs skönt att få ett litet break men nu börjar jag bli sugen på att trimma igen. Efter nyår hoppas jag att det blir regelbundna träningar för Maritha igen så vi kan komma ut på den där Intermediere-starten så småningom. Vore så himla kul. Maritha brukar säga att dressyren egentligen börjar först vid StGeorge. Iofs är all grundridning någon form av dressyr, men det är först på den här nivån som grundridningen ställs på sin spets tycker jag. Om man inte har tillräckligt bra grunder så klarar man inte av att utföra serierna, piruetterna och saxen. I klasser under kan man krångla sig genom ett byte, en skänkelvikning eller en förvänd galopp även om inte grundridningen sitter så bra men det blir betydligt svårare nu. Men det är kul, det kräver full fokus på det som komma skall och dessutom måste man hela tiden underhålla grundridningen såsom raktrikning, takt, energi osv för annars är man körd. Det som jag jobbar mest med Zauron är att han ska bli rakriktad. Om nån bog eller bakben petar ut så går det inte att göra rörelserna. Sen vill jag att han ska bli kvickare, han går för egen maskin men han måste gå med mer power och där måste jag hjälpa honom att komma dit. Sen måste jag såklart träna rörelserna, framförallt de som är nya för mig såsom piruetter och saxen. Där måste jag hitta känslan och timingen vilket tar sin tid när man bara har en häst att träna på (som jag dessutom inte rider varje dag).

Men det allra bästa med att ha Zauron att rida på är att jag vet vad jag letar efter med Legolas. Jag vet hur han måste vara för att vi ska kunna nå samma nivå. Det gör att man är noggrannare med grunderna från början. Han måste svara på skänkeln, han måste bli så liksidig som möjligt och han måste gå av sig självt. Sen är det såklart en avvägning hur mycket press man kan sätta på en sån ung häst men oftast tror jag att jag är för snäll. Men jag försöker ändå ha i bakhuvudet hur det är jag vill att han ska kännas om ett par år. Det blir ju mycket jobbigare att åtgärda problem om man inte gjort rätt från början. Och hästar blir inte bättre än vad vi rider dem till. 

 

Zauron och Legolas har många likheter. De har väldigt lika temperament. Till exempel så är de kvicka när de väl reagerar men oftast går det över lika fort som det kom. De är båda otroligt snälla och vänliga hästar. De kan spänna till men slappnar oftast av relativt snabbt när man visar att det inte är något farligt. De är olika framförallt i deras rörelsemönster. Legolas är mycket mjukare i sina rörelser och har mer gung och elasticitet i kroppen. När man har suttit på Legolas och sitter upp på Zauron så känns han betydligt stelare och trippigare. Men det är ganska stor skillnad i deras grundgångarter så det är egentligen inget konstigt. Sen är Zauron ungefär dubbelt så bred att sitta på. :) Jag tror att Lego kommer få lite svårare att vara kvick än Zauron men det beror ju på att han rör sig större. Däremot är han mjukare i bakbenen och kommer säkert ha lättare för tex passage och att sätta sig under sig i övergångar. Men jag har minsann sett att han kan vara riktigt kvick när han busar på töm så det finns ju där, gäller bara att få fram det i ridningen också.

Bilder på kompisarna :) Legolas i somras och Zauron i Solna förra hösten.